Käll & Kristell

En hopplöst molning dag. klockan är sex och ivrigt är jag påväg ner till sopprummet för att slänga soppor (röka). Det är mörkt, inte bara på grund av molnen, för solen jobbar bara från nio till fyra under denna delen av året. När jag i min ensamhet har slängt sopporna och länge funderat på att sno de tre pallararna med gammal choklad som Ica har lämnat utanför sopprummet tänder jag tillslut en cigg. Jag går en bit bort och känner, trots det skitväder som drabbat oss, att det faktiskt är varmt ute. Våren är påväg. I samma stund så får jag plötsligt för mig att jag känner en doft, en doft av vår. En doft av mark, något smutsig, men ändå mark. När jag står där i all min påhittade lycka förstår jag ju då att det är skitlukten jag känner från sopprummet.

Man ska vara glad för det lilla.

/ Johanna