Käll & Kristell

Spenderade dagar med goa människor har denna helgen bestått av, får mig på bra humör. Trots att vädret drar ned en till avgrunden. Mötte en svensk tjej idag, hon handlade sallad av mig på caféet, och det är väl ingen big surprise. Det roliga som jag kom på efter sisådär några minuter, eller båda två egentligen. Var att vi snackade norska med varandra. Eller vartannat ord. Och det är en fundering i mitt rofyllda liv, hur kommer det sig att svensk till svensk pratar norska med varandra? vart är patriotismen? Svenskar överlag som kommer till cafeét brukar ha någon slags underföstådd förståelse för varandra, är trots allt lite extra snäll mot svenskarna. Det är den patrioten man är liksom. Sverige är ett bra land, men jag vill inte leva ett svensson liv, varken i Norge eller Sverige. Jag vill ha en egen måne, där ska jag bo med dom jag tycker om på ett ömsesidigt sätt. Jag vill vidga mina vyer, se saker jag inte sett och fylla min kundvagn med minnen av allt som händer.