Käll & Kristell

Någonting alla människor behöver någon gång är att vara ensam, fun fact, I know! men så känner jag idag. att jag bara behöver vara lite ensam. men bara lite. en timme eller två skulle räcka, så man kan tänka och reflektera och komma fram till sig själv, på egen hand utan influenser från andra håll. hade

i största allmänhet och i ett stort omfång av vänskap. 4 timmar senare är man där igen. spelar fan ingen roll.

Jag tror inte att man kan vara för lycklig men om man nu skulle tro att man är det så kommer den här känslan att känna sig menlös, bara för att man kände sig aningens lite för lycklig en stund att komma över en som ett svart stort moln och hålla i sig, på tok för länge om än så bara en dag. En människa som känner olycka är en människa som kommer vara så hela livet, oavsett. Kanske är det ett släktdrag? eller bara det att man hade oturen att ha olyckan nypandes i hälarna emellanåt. OM man nu måste vara positiv så vet jag att alla dessa förbannade jävla känslor kommer gå över imorgon, eller kanske redan om tio minuter, vilket är mest troligt, så mitt moment of feel-sorry-for-your-self är härmed över. Imorgon är en ny dag utan bekymmer. ohayo! / Linn

Arg, besviken... att känna någon form av hopplöshet, för vad som än sägs och görs så blir det aldrig någon skillnad. Har jag blivit min mamma? Ska det verkligen behöva kännas så, och svaret hade väl kunnat vara nej om jag nu inte kände mig så inblandad eller helt enkelt inte brydde mig ett skit, men nu är det ju mig vi pratar om här. Och ingen jävel kan jag prata med det om heller.. min mamma? Först ringa och säga att jag förstår hur det är att vara som hon, och sen fråga "hur slutar man bli som dig?" nej tack.

Eftersom vi har så många nya läsare (Välkomna) tänkte jag informera er om att johanna och jag är periodare. inte så att vi dricker mycket alkohol som en periodare, men i livet. Så som japan-period, inrednings-period, qba-period, serie-period, tända ljus-period, läs-period m.m.  vi har många perioder i allting, ja kort och gott; Vi lever för att perioda. Jag gillare. Ännu en kul faktagrej om JK's och mitt fartfyllda, spännande & fantastiska liv. Nu skall det pumperas muskler och brännas kolhydrater.

jag är hemma från jobbet nu, Stängde, fort som blixten, lyssnande på Alicias favorit dunkadunka låt och jag skäms för att säga det men jag diggade det lite, även om min starka hat-fasad över låtar som barbara streisand och oh baby baby är stenhårt uppbyggd. Vi pratar om framtiden, nya jobb. Det är dags att gå vidare, även om man kanske inte vill för att där vi är nu finns det stabilitet ändå så finns det en liten del som klämmer. Jag är uppe i varv nu. Taggad till tusen så drömmer jag om framtiden, jag vet inte alls vad som kommer hända. har ju i och för sig lite att se fram emot nu så som miike snow, the wombats, sommaren, matildas besök & roadtrip. människorna man har runt omkring sig gör en väl. bara närvaron är kritiskt behövligt. Den där kläm-delen är bara en del av vad varje människa har i sig, så jag ska inte göra mig till martyr. ät mycket mat - Linn

ska skriva ett inlägg om känslor nu. mest för att jag vill få ur mig känslor som egentligen inte kan beskrivas med ord, iallafall inte rättvist. känslor för mig är ett fenomen som jag egentligen inte har någonting emot, men ibland så önskar jag att man inte kände, att man bara var helt neutral över saker som stör ens vardag. Bäst skulle det vara med en av och på knapp så man bara kunde kategorisera det man känner och slå av när man helst vill det, för vissa saker gör ont. Och vissa saker gör en lycklig, det är svårt att hitta en balans mellan de två, mellantingen där bör ju egentligen inte finnas. Väldigt motsägelsefullt det jag skriver, men den som förstår förstår, och jag menar bara att mellantingen är dåligt, att känna för mycket är uppenbarligen dåligt. OCH att vara lycklig är svårt. En dag i mitt liv ska jag känna balansen, jag vet att det inte är nu. men en dag...

Eftersom vi har haft ett blogg.uppehåll den senaste tiden så tänkte jag informera er om att ikväll vankas det karatefylla, hångel och möjligtvis ett ligg. Eller så kör vi på den gamla hederliga stilen och köper chirre och dirre och kollar på miyazaki tills vi somnar. Båda alternativen är ju lockande faktiskt, men vi ska nog bryta trenden. ett annat roligt faktum är att hur det än blir så har vi ju alltid varandra, i vått och torrt.

tillfreds med livet kan man ju lungt säga

Seriöst så tror jag att jag kanske är lite för inrutad i mitt fylle-tänk. MEN jag kan bortförklara mina fylle-dumheter med att det inte var jag som gjorde det. Det var ju faktiskt mitt alter-ego. En vän ska bestämma mitt namn till mig snart, DÅ kian jag skylla bort mig på riktigt. Jag lever i en bubbla och allt ska vara på ett visst sätt, alla är svin. Därmed är jag ett tillbaka. Därmed inrutad. Punkt

/ Linn K på tå

En hopplöst molning dag. klockan är sex och ivrigt är jag påväg ner till sopprummet för att slänga soppor (röka). Det är mörkt, inte bara på grund av molnen, för solen jobbar bara från nio till fyra under denna delen av året. När jag i min ensamhet har slängt sopporna och länge funderat på att sno de tre pallararna med gammal choklad som Ica har lämnat utanför sopprummet tänder jag tillslut en cigg. Jag går en bit bort och känner, trots det skitväder som drabbat oss, att det faktiskt är varmt ute. Våren är påväg. I samma stund så får jag plötsligt för mig att jag känner en doft, en doft av vår. En doft av mark, något smutsig, men ändå mark. När jag står där i all min påhittade lycka förstår jag ju då att det är skitlukten jag känner från sopprummet.

Man ska vara glad för det lilla.

/ Johanna

En ångestframkallande sak är att vakna och se att det är mörkt ute, min första instinktiva tanke var att jag hade vaknat på tok för tidigt, sen när jag väl vaknade till kom jag på att jag gick och la mig halv 5 imorse, så det kunde ju inte stämma, uppenbarligen så ville jag sova fram tills klockan halv 5 idag. hade planer på att gå till skattekontoret och fixa mitt skattekort, men den gubben gick inte. Nåväl 12 timmars sömn är ju inte fy skam, förutom att vakumet man hamnar i såhär i efterhands inte blir det bästa direkt. Nu har jag lagat curryinspireradd fried rice, med det jag kunde hitta i kylskåpet, det är fantastiskt vad man kan hitta på med så lite ingredienser som möjligt, Puttanesca med andra ord!!

fudge, jag hade någonting att skriva, men efter min frenetiska jakt på stewie griffin quotes så glömde jag bort vad det var.. bummer! hur som haver så bör vi komma på någonting att göra för kvällen. men det är inte lätt när kontot står på noll. synd att allt kostar pengar. life sucks true......................

befinner mig nu i lite eufori över dagens "framgång" för oss båda på handbollsplanen, att vi ens tog oss dit eller ens bestämde oss för att börja med detta igen är värd en applåd.  efter många om och men hittade vi dit med förväntningar som inte var speciellt höga. Vilket skulle visa sig vara succé. Eftersom det bara blev perfekt, utom den "lilla'" detaljen att jag och johanna är värda 11.000 riksdaler per huvud för att vi ska få spela matcher (vi är värda är min syn på saken, mycket pengar ju) hursomhaver, så är vi hjärtligt välkomna att träna och förhoppningsvis finner vi ett kryphål i handbollsförbundens lagsystem. Det jag inte förstår är att om man vill spela i division 6, för att man har flyttat till ett annat land, ska behöva gå igenom en massa trams för att alla handbollsförbund är giriga arslen.. herregud allt vi vill är att spela handboll. Men utöver den lilla petitessen så kändes det fruktansvärt bra. åh så jag har saknat handbollsklister, stukade fingrar och träningsvärk. hallelujah moment.  med det avrundar jag kvällen och går och lägger mig lite lyckligare än vad jag var när jag klev upp imorse.

det här med att vara försiktig med vad man skriver på internet kanske är någonting man ska ta och börja med, LÄSKIGT!!!!

/linn

Ännu en dag av det nya året har gått, jobbet är som vanligt men dagarna börjar succesivt kännas bättre. Jag ska ta tag i att spela lite gitarr, eller försöka iallafall. Men övning ger färdighet. Sen så är ju bara grädden på moset att vi ska träna handboll på torsdag!!!!!! i'm really psyked. hoppas bara att det är någonting för oss, well. now it's time for movie and som knitting. goddag

Varför är det svårt att visa vad man känner, öppna sig känslomässigt för någon annan människa? Det borde vara mycket enklare än vad det är. Jag säger att man ska utlämna sig själv, blotta sina innersta känslor för vederbörande. Det kan göra lite ont annars. like a bomb waiting to explode. tick tack...

jag är en svag människa, första dagen på det nya året och den så kallade vita månaden dricker vi sprit, igen. kan bli kul

första januari

tolvslaget var bra
middagen var grejt
allt vara bara bra
förträffligt, faktiskt

/ Linn