Käll & Kristell

befinner mig nu i lite eufori över dagens "framgång" för oss båda på handbollsplanen, att vi ens tog oss dit eller ens bestämde oss för att börja med detta igen är värd en applåd.  efter många om och men hittade vi dit med förväntningar som inte var speciellt höga. Vilket skulle visa sig vara succé. Eftersom det bara blev perfekt, utom den "lilla'" detaljen att jag och johanna är värda 11.000 riksdaler per huvud för att vi ska få spela matcher (vi är värda är min syn på saken, mycket pengar ju) hursomhaver, så är vi hjärtligt välkomna att träna och förhoppningsvis finner vi ett kryphål i handbollsförbundens lagsystem. Det jag inte förstår är att om man vill spela i division 6, för att man har flyttat till ett annat land, ska behöva gå igenom en massa trams för att alla handbollsförbund är giriga arslen.. herregud allt vi vill är att spela handboll. Men utöver den lilla petitessen så kändes det fruktansvärt bra. åh så jag har saknat handbollsklister, stukade fingrar och träningsvärk. hallelujah moment.  med det avrundar jag kvällen och går och lägger mig lite lyckligare än vad jag var när jag klev upp imorse.