weak
ska skriva ett inlägg om känslor nu. mest för att jag vill få ur mig känslor som egentligen inte kan beskrivas med ord, iallafall inte rättvist. känslor för mig är ett fenomen som jag egentligen inte har någonting emot, men ibland så önskar jag att man inte kände, att man bara var helt neutral över saker som stör ens vardag. Bäst skulle det vara med en av och på knapp så man bara kunde kategorisera det man känner och slå av när man helst vill det, för vissa saker gör ont. Och vissa saker gör en lycklig, det är svårt att hitta en balans mellan de två, mellantingen där bör ju egentligen inte finnas. Väldigt motsägelsefullt det jag skriver, men den som förstår förstår, och jag menar bara att mellantingen är dåligt, att känna för mycket är uppenbarligen dåligt. OCH att vara lycklig är svårt. En dag i mitt liv ska jag känna balansen, jag vet att det inte är nu. men en dag...
Tro inte att jag är deprimerad, becasue I ain't men här kommer en låttext av asaf avidan & the mojos. som förövrigt förgyller min vardag nu med underbarhet.
Maybe you are - Asaf Avidan & The Mojos
She peeled his skin away, so every day he'd cry And in those tears he'd lie to find some peace She broke from all his words, but she was made of mercury, She'd come together later piece by piece And it became a game they played, under the blankets In the bed, pretending she was small and he was big She became so small, he could lift her, body and heart and all. He held her up naked, she was just his fig. She said "how do you know? Maybe you are"
/ Linn
Kommentarer
Trackback
