Käll & Kristell

idag har jag försökt springa ikapp mig själv (ni vet när man springer och springer och springer iväg från sig själv i sina tankar?) & tagit tag i mina hälsenor, nypt  hårt och försökt vakna upp ur min trans jag befunnit mig i under flera dagar nu. jag kisar. veta att man lever i en värld som är oändlig, vill jag se. det eviga surret om bubblan, blir allmänt fundersam över vad det är för bubbla man lever i. allas egna bubbla. man ska bestämma själv. Tror att våra symbios vi lever här i vår bubbla är gjord av plast. för som tidigare nämt så är vi plastsjälar, och vad passar då inte bättre med en plastbubbla? Rätt svår att ta sig förbi, men det går. Bara man vill (och är skön) så kanske man får. Kundvagnen fylls med minnen värda en plats. Summan av kardemumman är att det står still. andnöd. Konditionen räcker inte till för att jag ska hinna ifatt. inte ännu.