Käll & Kristell

Jag önskar då och då att jag åtminstonde ibland faktiskt kunde skriva lite om vår vardag här i bloggen, vad vi gör om dagar, vad sker på jobb och alla jävla blåbär vi hänger med. Men stoltheten står fast, och eftersom själva orken ligger på minus så kommer det antagligen heller aldrig att ske på en regulär nivå. Hur som haver, jag råkade idag ut för en av våra mindre mysiga stammisar på jobbet idag. Han kommer tydligen då och då, men jag har aldrig haft turen att stöta på honom förns idag.

Snabbfakta.

Ålder. 70-80

Utseende. Sne/gammal

Hobbys. Sin digitalkamera, samt rulla omkring runt vårt café

Övrigt. Äger en hypad rullstol

Idag kom han förbi jobbet för att ta kort på oss som jobbar där. Det händer några dagar i veckan, men som sagt så har jag aldrig träffat mannen personligen. Plötsligt dyker han upp, Alicia upptäcker honom direkt och tar täckning under disken. Han rullar sakta förbi, stannar en stund och fotar hejvilt. Efter detta ger han ifrån sig något slags ljud, pekar på mig och visar kameran. Jo, där var jag minnsan, dubbelhaka och fettigt hår. Han garvar lite och rullar vidare

I alla fall, det bästa till sist... MIIKE SNOW I MORGON!

/Johanna